?

Log in

nu är det dags - SORROW BY NAME AND SORROW BY NATURE [entries|archive|friends|userinfo]
THE YOUNG MAN HELD A GUN TO THE HEAD OF GOD.

[ drawings | Drawings ]
[ userinfo | livejournal userinfo ]
[ archive | journal archive ]

nu är det dags [Dec. 3rd, 2013|05:47 am]
Sebastian
jag vaknade klockan fem på morgonen av en jättelång dröm där en jag är kär i älskade mig helt hämningslöst... fast det var ju lite udda, så som drömmar är; personen började som en vit man och slutade som en svart kvinna. när jag först vaknade var jag glad för jag trodde att saker hade löst sig. undrade varför hjärnan gav mig den drömmen, den brukar inte ge mig så mycket. inte så mycket som är kul att drömma om. jag tänkte i ett halvvaket tillstånd att vad magi är; det är att känna sig så älskad och fucking värd att hela världen dras till en och vill finnas i det space där man befinner sig.

igår satt jag och hanna uppe till typ halv ett och söp som fan. vanligtvis när jag super brukar jag bli gladare men detta verkligen bara deepened my melancholy. vi lyssnade på cheesy ledsna låtar och typ la oss facedown i sängen och bah VARFÖR. VARFÖR. VARFÖR. jag kan tänka på det som en träning. i att uttrycka känslor och inte bara känna dem i kroppen som fantomsmärtor och panikattacker. annars: jag ligger i sängen och undrar varför det känns som att jag ska få en hjärtattack när jag är 21 år gammal. varför skakar mina händer, jag är ju ung.

alltid när jag är kär till en början känns allt i världen så meningsfullt och det är den kicken jag jagar. det är en slags världsomspännande optimism, en känsla av forward motion, och visst har väl aldrig den optimismen någonsin varit befogad egentligen när jag ser tillbaka men jag vill ju så gärna denna gången. jag vill ju så gärna att den ska vara det. jag orkar inte släppa taget om det för jag var så glad, verkligen, den tiden jag bara var kär och inte orolig som nu. jag hörde en gång, två gånger, tusen gånger att the opposite of death is desire och det citatet har jag lindat runt mitt hjärta. men vad är ens desire; samma ouppnåeliga känsla som man får när man lyssnar på dövande vacker musik och all sån musik gör ju ont att lyssna på.

det bara känns uppnåeligt just nu, det är därför jag är rädd.
jag kan inte längre intala mig att jag är oälskvärd för jag vet att jag är en underbar person och det betyder att allt som går fel faktiskt är mitt ansvar.
jag önskar man kunde lära sig sånt man behöver precis i det ögonblicket man behöver det.
allting på sin rätta tid, det är också magi och det är väldigt svårt.
LinkReply